 |
| Foto 12 augusti 2017: Astrid Nydahl |
Vi behövde fika och gick därför till ett gammalt anrikt skånskt café. Tack för kaffet ville man säga redan i entrén, ty det var nu arabiskt. Den unga beslöjade kvinnan hade Delicatokakor upplagda en och en på fat att erbjuda. Inget hembakt, inte ens något som lockade, så det fick bli en fralla med ost. Och vill man gå ut på byn via nätet hittar man snart en händelserik vardag (berikande rentav?); där finns allt från rån och våldtäkter till skolmord. Det låter kanske som överdrifter men den som googlar kan själv läsa sig till information.
Besöket i Broby förstärkte min bild av vad som präglar vår tid: spänning, söndring, splittring. Är det en naturlag att det ska vara så? Naturligtvis inte. Det som sker här i Skåne är bara en fragmentarisk bild av skeendet i hela Europa. Vi är ansatta av en kriminellt organiserad folkvandring som hittills ingen europeisk politiker på allvar velat eller lyckats hantera. Över Medelhavet verkar frivilligorganisationer som de kriminellas hantlangare. De tycks inte ens förstå sin egen roll. Sedan detta Europa på kryckor med USA:s hjälp störtade Libyen i kaos och krig har den forna politikens effektiva blockering av den afrikanska folkvandringen helt försvunnit. Ingenting annat än öknen och havet ligger mellan miljonerna och vår kontinent. Ingenting tycks de två senaste åren heller ha legat mellan oss och Asiens slätter och berg.
Spänning, söndring och splittring således. Man behöver inte gå till ordkriget och dess eventuella väpnade konsekvenser mellan USA och Nordkorea för att oroas. Det räcker med en kort resa med Skånetrafiken i den nordöstra delen av vårt landskap.