![]() |
Foto: Astrid Nydahl |
Back with my wife in Tennessee,
When one day she called to me,
"Virgil, quick, come see,
there goes Robert E. Lee!"
Now I don't mind choppin' wood,
and I don't care if the money's no good.
Ya take what ya need and ya leave the rest,
But they should never have taken the very best.
The Night They Drove Old Dixie Down,
and the bells were ringing,
The Night They Drove Old Dixie Down,
and the people were singin'.
(Ur The Night They Drove Old Dixie Down, Bob Dylan, J.R. Robertson & The Band, från Before The Flood, 1974).
Nå, vi har under helgen matats både med propaganda och någorlunda sansad nyhetsrapportering från Charlottesville i USA, dit Altright-rörelsen kallat till en manifestation utifrån ett något oklart budskap om den vita människans rätt att leva. "Unite the Right" hette arrangemanget och det lockade sannerligen en illuster skara: från forna Trump-propagandister som Richard Spencer till hårdkokta Ku Klux Klan-aktivister. Det gick inte så bra. Det blev motdemonstrationer, människor slogs med tillhyggen och till slut kom en bil farande rakt in i motdemonstranternas led. En död, väldigt många skadade. Trump kallar till presskonferens där han "fördömer våldet från många sidor". Många sidor?! Man häpnar och undrar naturligtvis hur många "sidorna" var. Dessutom drar jag mig till minnes att Trump under sin presidentvalskampanj vägrade kännas vid KKK-stödet han fick, han "visste inte vem de var" och kunde därför inte uttala sig.
Richard Spencer har tagit till orda och säger att all blodspillan och det faktum att en människa dog inte kan lastas Altright. Rakt tvärtom var det borgmästarens, polisens och anti-afas hela skuld. Spencers grupp har rentav bestämt sig för att stämma staten Virginia efter det inträffade.
Det finns, helt i Trumps anda, "många sidor" av saken. När jag läste en rapport i Times of Israel slog det mig vilken viktig roll judehatet spelar i denna "White Civil Rights Movement". Jag råder er att läsa hela rapporten, och avslutar här bara med ett kort citat:
And of course, the hostility was not confined to Jews: As targets, Jews were not even preeminent; blacks were. There were the “White lives matter” T-shirts. Marching along McIntire Road, the white supremacists shouted out the N-word at drivers passing by. More prominent than the Nazi flags were the Confederate flags and their variants.The focus on Jews was anomalous: This was supposed to be about the Confederacy and southern heritage, and defenders of the Southern Cause was are not always identified with hostility toward Jews. An hour’s drive away, in Richmond’s Hollywood Cemetery, a Confederate monument, there’s a carefully tended Jewish sectionNå, vem var då Robert E. Lee som Bob Dylan och The Band sjöng om, och som den "vita" rörelsen gärna vill behålla statyn av? Han var general i sydstatarnas armé och blev så småningom överbefälhavare i konfederationen (1861-1865). Han var således en av de män som aldrig kunde leva ett hedervärt liv i USA efter att slaveriet och sydstaternas konfederation krossats, hans egendom konfiskerades och han återfick aldrig sitt medborgarskap. Han är således en av den "vita" rörelsens stora förebilder. Att ta bort honom som bronsstaty tycks vara något som liknar hädelse och därför blev denna staty symbolen som utlöste våldet i helgen. Förvånad någon?