![]() |
| Kurdiska Paschmerga-soldater. Kan de stå ISIS emot? |
När USA nu bombar ISIS i norra Irak, närmare bestämt i Kurdistan, för att bistå 150.000 flyende yazidier, så är det med två olika metoder. Å ena sidan är det med regelrätta bomber, avsedda att slå ut eller fördriva ISIS-terrorn. Å andra sidan är det för att förse de flyende yazidierna med mat och vatten. Telegraph berättar hur det gått med den saken:
Two American aid flights have also made it to the mountain, where they have dropped off more than 36,000 meals and 7,000 gallons of drinking water to help the refugees. However, Iraqi officials said that much of the US aid had been “useless” because it was dropped from 15,000ft without parachutes and exploded on impact.
Således förvandlas också maten och vattnet till exploderande ting. Där uppe i bergen är nu temperaturen extremt hög. Och den som trodde att USA:s bombningar skulle vara enstaka ingrepp i konflikten trodde fel:
President Barack Obama indicated on Saturday that air strikes on Iraq could continue for months to try to stem the crisis, as he said that the West could not “look away” from the plight of “countless innocent people facing a massacre”.
He warned that jihadists based in Iraq could mount attacks on “Western targets” as he admitted that intelligence agencies and governments around the world had underestimated Isis, now known as Islamic State.
För de flyende yazidierna är det förstås en - om än högst tillfällig - lättnad att någon bistår dem mot ISIS. Hittills har det ju bara varit legendariska kurdiska
peshmerga som stått upp mot dem. Men liksom alla andra bombbefrielser i arabvärlden lär denna förnyade amerikanska insats sluta med ett nederlag. Arabvärlden är inte vad väst tror att den är. Bland de tusentals klanerna och regionerna är det svårare att orientera sig än bland europeiska nationalstater. De bomber som äntligen befriade Europa från nazismen kan aldrig jämföras med bombningar i det kaos och de intrigmättade näten av rörelser, regioner och folk som de krigssöndertrasade arabstaterna utgör. Allra minst Irak och Syrien. Den som lever får se.
