 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det är en bra sammanfattning av hur livet i den tredje åldern ser ut. Krämporna må vara små eller stora, alternativen är väl ungefär de två. Vi kom att tala om Israel och den så kallade opinionen i Europa. Min vän sa: "Om hundra ungdomar kastar sten mot polisen, förväntar sig då européerna att polisen ska kasta tillbaka stenarna?"
Det som sker sedan förra hösten med jämnhög periodicitet är något som liknar rejäl upptrappning. Alla knivar som sätts i ryggen på israeler - eller maskingevärseld som riktas mot gästerna i en bar i Tel Aviv - förväntas uppenbarligen möta europeiska silkeshandskar av Margot Wallström-modell. Så ser inte verkligheten ut i Mellanöstern. Konstaterade vi för att gå vidare med inköpslistan för helgens matvaror.
Wallström är nu själv på förstasidorna igen. Hon har visst fått en fin lägenhet av fifflarna i Kommunal. Och till råga på allt känner hon sig lurad. Ack ja, hur kommer man ur en sådan situation? Man gör det kanske inte alls.
Veckan som gått har i hundratals, kanske tusentals, nordskånska hem handlat om mordet på skolan i Broby. Ungefär som vi gissade innan vi helt säkert visste var det ett så kallat "hedersmord". Utan minsta heder. Den unge araben, asylsökande från Syrien, var tvungen att mörda sin kontrahent eftersom denne försvarat flickan som syriern antastat sexuellt. Utan ett sådant mord skulle han ha förlorat sin heder. Jag vet att barnen på många av mina barnbarns skola var förtvivlade och rädda efter det som hänt. Det finns skäl att vara det.