”Modern life is often a mechanical oppression and liquor is the only mechanical relief.” (Ernest Hemingway)
Är vinet något annat än en njutning och en flykt? Ja, jag tror att Hemingway har alldeles rätt i sin beskrivning, sedan kan vi kalla den olika saker. Relief är ett starkt ord. Befrielse. Men också lättnad.
När jag dricker alkohol – vilket jag gör i perioder, i form av öl eller vin – gör jag det för att jaga ledan och ångesten på flykten. När alkoholen börjar ge effekt försvinner ledan i samma takt för att lite senare på kvällen vara helt borta.
Är det lämpligt att göra så? Jag frågar inte längre efter lämplighet i moralisk eller medicinsk mening. För en människa med tre kroniska sjukdomar vore kanske vatten och bröd det enda lämpliga. Men jag vet att jag bara lever en gång. Jag har aldrig trott på något liv efter detta. Oavsett hur länge till jag får stanna i det jordiska vill jag gå till vinet med jämna eller ojämna mellanrum. Omständigheternas diktatur råder varje dag. Något måste man göra för att få lättnad, eller i bästa fall befrielse.
***
Om Hemingways dryckesvanor kan man läsa mer här.