I den friska vinden med hädelse i tankarna

Det krängde och gungade på Landön idag. En frisk vind i ryggen under hela frukosttimmen. Ute till havs låg ett fraktfartyg för ankar och runt det seglade de mindre båtarna som i en berg- och dalbana.

Jag satt där ute och försökte rensa skallen från en helt privat diskussion om religions- och konstfrihet. Om inga tabun finns kvar, var befinner vi oss då? Jag hävdade förstås det sekulära samhällets totala ointresse i tabun som hänger samman med religionen. Varje troende människa får tro vad hon vill, det skulle jag aldrig ha några synpunkter på. Men hon kan varken av mig som privatperson eller av det sekulära samhället som kollektiv begära att hennes tro ska vara ett tabu jag inte får röra vid. Just det handlar diskussionen om.

Som alltid är det Lars Vilks namn som kommer upp. Det som förvånar mig är att den blide, nästan blygsamt tillbakahållne Vilks kan reta upp människor så. Hur skulle de hanterat bildstormarna, hur skulle de ha ha utstått det demokratiska genombrottet eller de (med-)borgerliga revolutionernas era? Kanske finner de sig bättre till rätta i de islamistiska revolutioner/statskupper som sveper bort varje form av medborgerlig frihet, jag vet uppriktigt sagt inte. Sekularitet och demokrati är begrepp som utesluter de religiösa ledarnas anspråk på makt. De får, som Svenska kyrkans folk, hålla sig till den egna församlingens inre liv och för övrigt agera moralpoliser och se till att den politiska korrektheten upprätthålls. Mer kan eller får de inte göra. I de flesta fall blir det bara skenfäktningar. Eller så blir det som när nya ärkebiskopen deltar i Pridefestivalens "kast med liten dildo". Spektakel och nöjesindustri.

Jag kan stå länge och njuta av det som växer på stenarna. Den tid jag tar mig är inte ens en blinkning i evigheten. Och jag vet att de tröstlösa, intill meningslöshet pågående diskussionerna kommer att fortsätta långt efter det att jag dött. Men när jag drar sista andetaget tror jag mig ändå vara rätt nöjd med att ha varit en så pass fri ande att jag aldrig åtlytt en religiös auktoritet eller dragit mig för att kritisera religionerna, de religiösa institutionerna eller talesmännen.