 |
| Skärmdump från Fokus |
Axel Odelberg skriver i Fokus, några tankar som kan vara en motbild för alla dyrkare av Putin framför allt:
För åtta år sedan var det OS i Sochi. Sedan knep Putin Krim. Nu är det OS i Peking. Vad händer denna gång då den olympiska elden släcks? Blir det Taiwan, Ukraina, eller båda?
Ryssland och Kina breder ut över den euroasiatiska kontinenten och hotar att flyta ut lite till. Likt huliganer sprider de rädsla, osäkerhet och konflikt omkring sig. Utan dessa två geopolitiska översittare skulle världen kunna vara en förhållandevis lugn plats.
Men efter några årtionden av avspänning, samarbete och ekonomiska och tekniska framsteg i spåren av murens fall och Deng Xiao Pings marknadsreformer, bestämde sig Vladimir Putin och Xi Jinping, var på sitt håll, för att ändra denna fredliga och gynnsamma världsordning.
De imperialistiska fantomsmärtorna hos kontinentens jättar har blivit så svåra att erövringskrig inte längre tycks framstå som särskilt avskräckande i strävan att döva smärtorna. I Ryssland har det skett i takt med att Putin blivit alltmer autokratisk. I diktaturen Kina i takt med att landet blivit allt rikare och ännu mer autokratiskt.
Diktaturer är farliga inte bara för oliktänkande, det utgör också ett gissel för omvärlden. Vore inte Kina just det, diktatur alltså, så skulle Taiwan inte vara ett problem och Kina skulle finna sig i den internationella domstolens utslag beträffande landets megalomana anspråk i Sydkinesiska havet.