1951 kom originalet ut. Nu har vi den på svenska. Balladen om det sorgsna kaféet av Carson McCullers. Det är en fantastisk kortroman (eller långnovell) på 121 sidor i en fin översättning av Håkan Bravinger. När jag läste hennes debutroman, Hjärtat jagar allena, blev det en omedelbar förälskelse för mig. Den nya boken är gripande på samma sätt. I titeltexten handlar det om Miss Amelia som ärvt ett hus av sin far i en gudsförgäten håla. Där driver hon butik. Den utvecklas så småningom till en blandning av café och krog, och det är där man träffas över en kopp eller ett glas. Scenförändringen sker när Amelias får besök av en puckelryggig man som presenterar sig som en släkting. Utan många ord flyttar han in i huset. Den berättelse som föds av detta vill jag inte ens försöka återberätta. Den är fantastisk! Men det ska bli fler scenbyten, och den verkliga dramatiken - om än lågmäld till en början - kommer när Amelias exman Marvin Macey också dyker upp efter avslutad fängelsevistelse. Förutom denna huvudberättelse finns det mellan pärmarna också sju fristående noveller. Man kan egentligen inte göra annat än att rekommendera dem alla.
Så här skrev jag bland annat om debutromanen Hjärtat jagar allena:
Jag har läst den mycket sakta, Carson McCullersdebutroman Hjärtat jagar allena (Norstedts, översättning av Nils Jacobsson). Hon var väldigt ung när hon skrev den, bara 23 år. Och nog är det som litteraturhistorikerna säger, man förbluffas över att en så ung människa kan fylla en debutroman med så mycket mänsklig vishet och kunskap.
Och:
Centralgestalten är den dövstumme John Singer. Runt honom spinns flera berättelser. Gripande människoöden. Pregnanta miljöbilder. Singer skiljs ifrån sin grekiskättade vän Spiris Antonapoulos, också han dövstum och hans liv blir förstås fattigare. Men han överger inte vännen utan besöker honom där han finns. Med en ung flickas blick följs och kommenteras skeendet av Mick Kelly (som också har betraktats som alter ego för McCullers). Från oskuld till drickande melankoliker går hon.