![]() |
| Foto: Astrid Nydahl |
I Expressen skriver Cecilia Hagen en krönika på råttema. Jag behövde inte titta länge på den förrän jag förstod att hon inspirerats av Advokatsamfundets Anne Ramberg:
”Så sent som i går stötte jag på en riktig gaturåtta, i Malmö, på Gustav Adolfs torg. Den var på väg att fixa käk åt sig och de sina, antar jag. De har väl slut på råttgiftet här liksom i Stockholm. Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift?”
Hur kan det komma sig att anständiga liberaler i medel- eller överklassen nu begagnar sig av en metafor som var väldigt populär under nazieran i Europa? Har det plötsligt blivit accepterad? Jag noterar också att hon frågar retoriskt om det är dags att använda gift mot personer som är ”mänskliga brunråttor”. Finns det en anständighetsgräns ska vi inte räkna med att se den i dessa kretsar. Jag blir illamående av det politiska hyckleriet i Sverige. Varje dag når det nya oanade höjder.
