 |
| Lite sol och allt blottas, skamlöst. Foto: Astrid Nydahl |
En sådan nation - kanske skulle jag hellre skriva "en sådan kontinent"? - är dömd till nationellt självmord. Ty det som den maskintillverkade, utkletade och "globaliserade" schlagermusiken i modern form står för hänger intimt samman med konsumismen, inte bara som en evig jakt på prylar utan också som det offentliga rummets destruktion, med stadsfestivaler och andra upptåg så fort en solstråle visar sig. Den infantila marschen har förvisso bara börjat, men det är fler och fler som ansluter sig till den, kanske för att det i den folkmassan erbjuds en trygg värme och gemenskap.
Vi ser nu hur "svenska" förorter förvandlade till etniska enklaver brinner på nytt. Vi ser hur en för samhällsfunktionerna viktig radio- och tv-mast utsätts för sabotage. Vi ser vår egen statsminister stå på bankett i Washington och bete sig som en barnunge. Vi ser ett regeringsparti, de gröna, som efter den senaste månadens minst sagt uppseendeväckande händelser inte tycks ha lärt sig något som helst, utan istället efter sin kongress vandrar ut i verkligheten igen som om de vore en fårskock sjungande "love and peace". Vi ser en fackföreningsrörelse som blottar ledarnas korrumperade livstil. Vi ser riksdagsmän (och riksdagskvinnor) som plockar ut hundratusentals kronor i lön trots att de aldrig är närvarande och trots att de har annan försörjning. Vi ser den ena skamliga fallskärmen efter den andra lyftas, inte minst från den offentliga sektor som förblöder i flera av sina kärnverksamheter.
Ja, vi ser både i det stora och det lilla allvarliga exempel på ett samhälle i djup kris. Och ett sådant samhälle, en sådan nation, är dömd att sjunga schlagers ända fram till gravens kant. Den kommer att vara både analfabetisk och renons på all kunskap när den når fram. Och kanske finns det inte ens någon kvar som kan eller vill skotta igen graven.