Svensk (o-)verklighet: morden på IKEA och medierna

Rönnbär. Foto: Astrid Nydahl

Så har också vi - precis som Frankrike, England och en rad arabiska, afrikanska och asiatiska nationer - fått den första offentliga halshuggningen. Det finns bild på nätet - tagen av en kund i varuhuset - som jag efter moget övervägande vågar påstå visar att hennes huvud ligger en bit ifrån kroppen. Jag vill inte länka eftersom det är väl magstarkt, men det jag sett förklarar möjligen varför ingen tilläts närma sig för att hjälpa offren, de var bortom all hjälp. Kvinnan som mördades på IKEA drabbades av det ofattbara ödet, när hennes eritreanska baneman var klar. Hennes son höggs till döds. De var båda från en liten by utanför Skellefteå  - och samma dag kvinnan avrättades fanns en intervju med henne i Norran.

Mördaren/ alternativ mördarna (båda har ju delgivits misstanke om mord) kom till Sverige från Eritrea så sent som för tre veckor sedan. Halshuggningen måste ha påverkat larmet till polisen i Västerås, eftersom hela 100 polismän kallades att arbeta med saken. Jag är inte av annan åsikt än att det måste ha satt igång tankarna på Islamiska staten och organiserad terror. Eftersom en av de misstänkta uppenbarligen försökt ta livet efter sig efter uträttat värv kanske vi aldrig får veta hela sanningen. Men just nu är det mest iögonfallande hur medierna gör allt för att linda in händelseförloppet i dimridåer.

Vad vet vi? Vi vet att två asylsökande eritreaner kommer till IKEA och mördar två personer, och skiljer kvinnans huvud från kroppen. Motiv? Polisen försäkrar att det saknas politiska motiv. Hur kan de försäkra en sådan sak, då de rimligen inte vet? Jag förstår det inte. Är avsikten att lugna, så tror jag att det misslyckas. Dådet i sig skapar rädsla och oro, förstås.

Ett ansenligt antal människor - kunder och personal - har bevittnat en halshuggning på ett svenskt varuhus. Polisen försäkrar att de prioriterar säkerheten på asylboendena i området. Det är en lustig prioritering i en situation när människor kanske främst räds en ny liknande attack. Vad detta får för långsiktiga följder är jag inte man att reda ut. Men att det inte får en mer omskakande diskussion att utlösas förvånar mig. Å andra sidan tror jag att flera av nätets slaskspalter kanaliserar de allra argaste människornas vrede. Är det verkligen omöjligt att få relevant information via radios och tv:s nyhetssändningar? Ännu en gång har jag insett att man får skaffa information på helt annat sätt. Det är i mina ögon, redan det, ett underkännande av det offentliga Sverige, där ingenting får sägas som kan verka överilat. Inte ens när en svensk kvinna och hennes son kallblodigt mördas i ett varuhus.