 |
| Ett uppslag ur mitt album. Från Alternativ jul i Malmö 1970. |
Jo, man skulle – och ville – vara alternativ de där åren runt 1970. Det gällde inte bara maten och kläderna, det gällde också, och kanske mest av allt, vilka handlingar man utförde.
Mamma hade sytt en hippie-kaftan till mig tidigt. Och av mormor hade jag fått morfars runda glasögon, det var bara att ta ut glasen så kunde jag – med lite generös fantasi – tas för en riktig hippie. Men när vi väl flyttat hemifrån fäste vi allt mindre vikt vid sådant. Vi gick i jeans och storskjorta. Maten vi lagade var helt anpassad till den magra ekonomin. Vi lagade soppor och grytor och om pengarna var helt slut kokte vi bara råris och åt det med soja. Hur gott och mättande som helst.
![]()
Vi var aktiva i två riktigt livsbejakande och ungdomligt entusiastiska alternativ: Cykelgerillan och Alternativ jul. Cykelgerillan var mitt livs första militanta handling. Vi hade tröttnat på biltrafiken i centrum. Södra Förstadsgatan och Södergatan var värst. Historien skulle ge oss rätt, båda dessa centrala stråk är ju idag gågator.
Vår metod var simpel med retade gallfeber på stressade malmöbor. Varje lördag tog vi cyklarna, satte oss på Södergatan just där den mynnade ut vid Gustav Adolfs torg.
Cyklarna låg framför oss. Det tog förstås mindre än fem minuter innan det blev trafikkaos. Rytande, kokande och stampande bilister lämnade sina plåtborgar och började rycka och dra i oss och våra cyklar. Det var först när polisen kom som vi, motvilligt, flyttade oss. Claire Wikholm var en av verksamhetens frontfigurer. Jag minns än idag hennes lite hesa röst och varma skratt. Vår gerillaverksamhet blev mycket uppmärksammad och det är klart att det stärkte en ung rebells känsla av att ha genomfört något meningsfullt.
Man får inte glömma att det fanns en stark opposition mot den framväxande massbilismen i vår generation. Unga stadsbor cyklade. Cykeln var för mig själva förutsättningen för ett fungerande vardagsliv. Buss – eller spårvagn som det ju fanns i Malmö då – tog man när man skulle riktigt långt. Vi cyklade också hela vägen till Lund när det var konsert på gång. Jag såg Canned Heat, Paul Butterfield Bluesband och andra stora amerikanska grupper på AF, och dit kom man cyklande från Gamla väster i Malmö.
Motviljan mot bilismen må ha varit stor, men den kunde inget väsentligt uträtta. Bilindustrin har alltsedan dess styrt utvecklingen och det finns inte en stad där man inte i första hand planerar för bilen, vid byggen av vägar och annat. Bilen är en helig ko, om det så bara sitter en person i varje.
 |
| Alternativ jul, Malmö 1970. Här står jag på scen med gänget. |
Ändå var det Alternativ jul 1970 på Ungdomens hus på Skolgatan som blev det verkligt meningsfulla. Vi hade en arbetsgrupp som dels bestod av unga vänsteraktivister, dels ärrade och erfarna män från Sjömanskyrkan, med pastor Ingmar Simonsson i spetsen. Det blev en livsavgörande händelse för mig. Jag lärde mig handgripligen att aldrig döma en människa som förlorat allt, sitt hem, sitt förstånd, sin nykterhet. Tillsammans med dem försvann våra yttre skyddsmurar och vi deltog på lika villkor.
Ur de pressklipp jag har kvar citerar jag:
”Snygga FNL-brudar och garvade stuvare, härdade från uteliggarliv, varvades i salen, och alla hade lika roligt”- ”Arrangörerna hade det jobbigt värre. Maten tog slut i flera omgångar.”- "Jag vet helt enkelt inte vad jag skulle ha tagit mig till om inte alla dessa snälla människor tagit hand om mig.”
De gubbar och gummor som kommit för att fira jul med oss ungdomar var mycket nöjda. Det fälldes många tårar – både av ensamhet och av ren glädje. Själv hade jag nästan roligast på scenen. Bland annat sjöng jag med två a-lagare till dragspelsmusik av en tredje besökare. Allt var spontant. Allt var ändå välplanerat när det gäller mat, dryck och små julklappar (jo, vi hade tänkt på den saken med). Ett enda förbud fanns det: inga droger, inga alkoholdrycker fick föras in i huset. Däremot tog vi också emot berusade personer. En enda incident hade vi, men det som kunde ha blivit ett slagsmål löstes upp av Ingmar Simonsson med lätt hand.