.jpg) |
| Basläger för skogsvandraren? Kanske det. Foto: Astrid Nydahl |
"Rädslan är vår tids symptom. Dess verkan är så mycket mer omskakande eftersom den epok som föregick vår egen i så hög grad präglades av en omfattande individuell frihet, där dessutom nöden, såsom den skildras hos Dickens, hade blivit något nära nog okänt."(Ernst Jünger: Skogsvandringen, översättning av Stefan Jarl, Augusti förlag, utkommer 10 november).
Jag har just läst ut denna klassiker från 1951, för första gången i svensk översättning. Jag har tänkt mycket på det arbetsliv jag själv inte tillhört på herrans många år och hur rädslan fått människor att tiga och lida. Ja, just så. Tigandet leder alltid till lidande, därför att det får individen att handla mot sin inre övertygelse.
Jag har sex barn. De tiger inte, och just Tobbe som vi just lagt till sista vilan var frispråkig, frimodig och kunde ryta till mer än någon kanske trodde. När han blev upprörd över något han såg i sin vardag på jobb sade han ifrån högt och tydligt. Det har jag själv gjort, allt sedan jag började yrkesarbeta vid 16 års ålder. När jag lämnade arbetslivet drog jag en suck av lättnad och kan idag med Jünger säga att rädslan är vår tids symptom.
Det är just sin egen tid man måste säga emot. I smått och stort, vid varje tillfälle det är befogat.