 |
| Marcus Ehrenpreis |
Marcus Ehrenpreis var en rabbin som kom att få betydelse också i Sverige. Han föddes 1869 i Lemberg och avled i Stockholm 1951.
Under lång tid var han överrabbin i den judiska församlingen i Stockholm. Det var åren 1914-1948. Han lärde sig svenska och utgav en lång rad böcker på sitt nya språk. Hans verkförteckning är imponerande och kan studeras på Libris.
Förutom hans framstående arbeten om de portugisiska och spanska marranerna (ett nedsättande namn de gavs sedan de tvingats konvertera till kristendomen) och reseskildringar från södra Europa, samt självbiografin Mitt liv mellan öster och väster, har jag i mitt bibliotek hans verk De som byggt Israel. Andra bandet heter Helige och hjältar (1931) och erbjuder en rad litterära skildringar av centralgestalter i tidig judisk historia. Bokens förord sammanfattar några byggstenar i en judisk, religiös tradition.
“Snart samlade sig kring mig de som byggt diasporans andliga Israel: Helige män med flammande själar, som i liv och lära hävdat arvet från Sinai mot den framstormande hednavärlden; Hjältar som med svärd i hand kämpat Guds kamp och dött för trons och samvetets frihet.”
 |
| Hillel |
De historiska personer han skildrar är Juda Mackabi, Hillel, Rabban Gamaliel, Jochanan Ben Sakkai, Rabbi Akiba, Simon Bar-Kochba och Simon Ben Jochai.
Vidare i förordet skriver Ehrenpreis:
“De trädde allt tydligare fram för min blick. Jag tyckte mig förnimma ett rop från deras läppar: Blås liv i oss! Vi äro bortglömda, vi och vår gärning. Glömt är vad vi tänkt och vad vi lärt. Vi äro begravda i otillgängliga bokrullar, tusenårigt damm täcker oss, våra namn äro som utplånade ur de levandes bok. Men vi äro icke döda: vi ha ett budskap till människan. Under stormdigra århundraden vaktade vi den låga, som tänts av Mose och profeterna; buro vi lagtavlorna genom en värld av vildhet och våld. Vår strid på slagfälten, vårt andliga brottande i lärohusen, det var på en gång vår gudstjänst och vår människotjänst. Vi tolkade läran för Israel, och ur våra lärohus gick ordet ut till världen. Vi tänkte jordesonens tankar: de evigt glödande frågetecknen brunno i våra själar.
Dessa visioner från gångna årtusenden hava vuxit fram ur min samvaro med Israels Helige och Hjältar. Ur dammhöljda folianter grävde jag ut kringspridda, dunkla ord, som låta ana vad dessa män varit och vad de lärt. Jag lyssnade till deras stämmor, fjärran och främmande som från en hinsides värld. Det syntes mig, att de hade något att säga det kämpande och sökande släktet av i dag.”Och när jag nu skrivit detta frågar jag: vem har rätt att säga att judarna inte har hemortsrätt i Israel? Finns det alls någon annan plätt på jorden som är så självklar som just den?
När Ehrenpreis skrev sitt verk fanns det inte något Israel. Det fanns ett Palestina där bosatta judar drömde om det egna landet.