Den senaste veckan har jag försökt visa att de tjugofem år som gått sedan den första intifadan och dess omvälvande funktion på både det israeliska och det palestinska samhället, menar jag att den litteratur som kom ut då, åren 1987 - 1997, kan ge oss både relevant information och dokumenterade beslut och handlingar som idag tycks bortglömda.
En av de viktigaste böckerna är enligt min mening Simha Flapans bok The Birth of Israel. Myths and Realities. Den utkom 1987. Flapan var då en legendarisk person, född i Polen 1911, och invandrad till Palestina 1930. Mellan 1954 och 1981 var han en av ledarna för MAPAM och chef för partiets avdelning för arabiska angelägenheter. Han grundade den epokgörande tidskriften New Outlook, och vid sidan av en rad andra viktiga uppdrag i Israel hade han också en internationell karriär i såväl USA som Storbritannien. Han avled i Tel Aviv i april 1987.
 |
| Yigal Allon längst fram i bild, med Peres och Rabin i Knesset. |
The first settlements in the West Bank were built at the inspiration of Yigal Allon, a kibbutz member, a minister in the Labor government, and the former left-wing MAPAM commander of the Palmach; it was also Allon who gave his approval to attempts of the fundamentalist rabbi Moshe Levinger to establish a Jewish community in the heart of Arab Hebron. In the new circumstances, any attempts made to preach a return to the old values of the labor movement were bound to fail. Labor leaders did not understand that only by ending the ockupation of the Arab territories and reaching a peace settlement with the Arabs could they revers this erosion of “pioneering socialist values”.Resten är ju historia. Jag tror att om man någorlunda rättvist ska försöka bedöma och förstå vad som hänt i Israel de senaste 25 åren ska man i första hand lyssna till landets judiska medborgare och den kritik och de idéer de publicerat under denna långa tidsperiod. Jag behöver inte gå till palestinsk press för att förstå. Jag kan vända mig till de israeliska intellektuella som vägrat ansluta sig till den politiska överhetens samhällssyn. De sade kloka saker redan på 1960-talet, men i slutet av 1980-talet blev det mesta så uppenbart att ingen längre kunde gömma sig för realiteterna eller ljuga om dem. Flapans bok betydde för mig något mycket viktigt; jag såg vad landets opposition stod för. Jag läste hans bok i Jerusalem på Israels 40-årsdag. Det var en ren tillfällighet, men när stridsflygplanen flög i formationer över staden blev de för mig en stark illustration av Israels yttersta villkor: att med en stark militärmakt förmå stå arabvärlden emot.
Idag bör en annan och viktigare fråga ställas: hur länge kan man bygga ett samhälle om det vart tredje år måste dra ut i krig, och när har ett sådant samhälle nått sin egen inre, kritiska punkt?