Stadiongatan 53, Lorensborg, Malmö. Foto: Astrid Nydahl |
Malmöbor måste skydda sig mot Malmö. Det är ett faktum och inga utredningar i världen kan ändra på det.
När jag kom till Stadiongatan på Lorensborg för att vandra i mina barndomsspår möttes jag av två meter höga staket. Med kodlås och synnerligen gediget byggt. Jo, det var en chock. Sist jag var där, det är många år sedan, var det inga problem att vandra runt. Jag till och med poserade för en bild vid ingången till Stadiongatan 53B där jag levde från barndomen tills jag fyllde 17 år och lämnade föräldrahemmet. Nu var det låst. Man kunde på sin höjd ta bilder in i området mellan spjälorna i staketet.
Jag ringde upp ordföranden i Bostadsrättsföreningen Stenmården, Håkan Werner. Han var vänlig att berätta det han visste. Inhägnaden ska ha uppförts 2005 eller 2006. Skälen berättade han också om. För det första hade man tröttnat på berusade fotbollssupporters som drog öldrickande genom området efter matcherna. Det hade också blivit för många av stadens uteliggare som sökte sig dit. Vem kan klandra en bostadsrättsförening som vill ha lugn och ro i området? Jag skulle inte göra det. Men det finns en faktor som är viktigare än alla andra, och den visar också hur illa det står till i en före detta arbetarstad som blivit ett flytande monster när industrin stängt för gott. Den faktorn kallade ordföranden för ”det som händer på andra sidan Stadiongatan”. Och jag vet vad han menar.
Bellevuegårdens bibliotek, Malmö. Foto: Astrid Nydahl |
På andra sidan gatan ligger nämligen Bellevuegården. Det är inte området, husen, i sig man måste skydda sig mot, utan de människor som befolkar det. Bellevuegården är idag ett sådant etnifierat getto, präglat av kriminalitet, våld och narkotika att dess grannar måste ta skydd. Malmöbor måste skydda sig mot Malmö. Det är lätt att göra sig lustig över begreppet ”gated community” eftersom det antyder att ”bättre folk” låser om sig för att slippa ”pöbeln”. Men det är en vulgärversion av den verkliga berättelsen. Den säger egentligen bara att det som skett i staden de senaste decennierna bara gjort den odräglig att leva i, om man inte funnit sätt att slippa dess värsta sjukdomar. På Lorensborg har man funnit en metod. Fungerar den kan man väl bara gratulera de boende. Fungerar den inte kan man kanske dra andra slutsatser. Själv är jag övertygad om att plåster och bandage i långa loppet är verkningslösa på en kropp som är döende.